Rosa drömmar på lilla essingen är enligt ryktena en sylta av rang. Att ta sig till syltan är ett problem i sig eftersom den inte som riktiga syltor ligger nära en tunnelbana. Efter en promenad som ökar törsten kommer vi till slut över bron till Lilla Essingen och hittar syltan bakom några byggställningar.
Tyvärr möts man av något helt annat än en sylta när man kliver in genom dörren. Visst finns det spår av det som en gång var, Jack Vegas på två ställen i den ganska lilla lokalen och en massiv bardisk i mörk träfanér. Här tar dock likheterna slut. Var är de repiga borden och galonsofforna? Var är alla griffeltavlor med erbjudanden om billig fulöl? Var är de osmakliga dekorationerna från tidigt åttiotal?
Lokalen är ganska smakfullt inredd med fräscht klinkergolv, bekväma stolar i ganska snygg skinnimitation och riktiga träbord. Väggarna är vita och hela lokalen känns ganska spartansk utan några dekorationer. Precis vid ingången har de faktiskt dukat upp några bord med vita linneservetter för matgäster.
Personalen är trevlig och fixar ganska snabbt fram två stora stark till oss efter den obligatoriska syltafrågan 04:a eller 05:a. Vi väljer en 04:a för 27 kr. Eftersom detta är dagens första sylta är vi väldigt tidiga. Visst sitter det några locals och smuttar på var sin öl men de har inte den rätta känslan utan sitter och småpratar om jobb. Trots att det finns fyra Jack Vegas är det ingen som spelar.
Så här långt har det varit en besvikelse men om man går för att uträtta sina naturbehov brukar man kunna se syltan även i ganska trevliga krogar.
Vilken besvikelse!! Inte nog med att toaletterna är separata, rena och ganska nygjorda! Det ligger potpurri på spegeln!!!
Helhetskänslan är att det här har nog varit en ordentlig sylta men den senaste tiden har det gått utför (eller uppför) ganska ordentligt.
Vi har fått nog och styr stegen mot Söderport i förhoppningar om en riktig sylta….
Recenserad av Dekadens med hemlig hjälp