Läckerbiten

På öl-listan finns det alldeles för fina sorter och en stor stark kostar 34 kr vilket är lite för mycket för en sylta. I ett skåp skyltas det med flera flaskor Moët vilket inte heller passar in på en sylta. Det finns även en Jäger ”pump” och en maskin för att göra varma chips.

Ombyggnad pågår för fullt i lokalen och det verkar som om de vill att stället ska få lite mer klassisk pub-standard. Bland annat så har de skaffat ett datoriserat bokningssystem för att hantera bordsplaceringen till den nyrenoverade matsalsdelen, vilket inte riktigt känns speciellt sylta-mässigt. På en sylta så ska det finnas möjlighet att flytta på några locals, helst möblera om hela krogen bara för att gästerna ska få plats!

Utrymmet en trappa ner där toaletterna befinner sig lever dock kvar i sylta-världen. Det luktar inpyrd rök hela vägen ner (det är första stället som jag har känt det sedan rökförbudet inträdde) och toaletterna är allt annat än trevliga. Ofräscha med läckande handfat och klibbiga toalettstolar.

En historia från ett tidigare besök från några sylta-reportrar; när de kliver in genom dörren vid 17.30-tiden en helt vanlig måndag är det första de får se en local som trillar av barstolen för att han är på tok för full. Det intressanta är att servitrisen inte ens reagerar... Men denna historia till trots så känns Läckerbiten inte riktigt som en sylta längre. Det märks dock att den en gång i tiden har tillhört den kategorin.