Haggis Inn

På söders höjder finns det en hel del syltor, denna gång hade turen kommit till det skotskklingande Haggis Inn. Dagen till ära hade vi för första gången i världshistorien sällskap av en reporter med tillhörande fotograf från en världsberömd publication vars namn vi inte kan yppa.

Vi sjunker ner i ett av de galonklädda gröna soffbåsen och börjar med ett barns iver studera menyn (som visar sig vara välfylld av sär skriv ning ar). Menyernas framsida antyder att vi är på Lafkioti. Hmm... Var rätt säker att vi gick in på Haggis-Inn. I menyn finns det som serveras, ja det mesta i alla fall, så länge man inte vill ha shots av typen blåfisk eller vill hitta på helt skruvade kombinationer utanför menyn. Ja, som t.ex. hjortronsylt på glassen. Det fanns för lite sylt påstod servitören. Köket är för övrigt inte speciellt skottskt, man har rätter från Balkan, klassiska pubrätter som pubmacka. Det närmaste man kommer till skottska rätter, t.ex. Haggis, är receptet som är uppsatt på väggen.

Veckans öl, enligt uppgift ”GP” eller ”GB” från Spendrups (red anm: Helt okänd sort för oss, förmodligen ”kvar från helgen som gick”-öl, tar tacksamt emot tips!) var slut redan på måndag, tuff vecka m a o. Dock slinker ju månadens öl ner lika lätt.

Ja, och servicen då? Pigan får potatisklyftor istället för pommes trots att servitören verkligen frågade vad som önskades, notan går givetvis inte att dela och det känns tyvärr lite som att mannen i fråga inte riktigt hitta sitt kall här i livet. Kan det bero på kamerorna och anteckningsblocken? Vem vet? Att faktiskt fråga om påtår eller tömma ut den avslagna ölen i PinkLadys glas gör inte heller något för att höja det allmänna intrycket.

”Nähä, inte köttet” utbrister den inte speciellt muntra servitören då medföljande reporter mestadels ätit av sina pommes. Inte heller är vår lilla solstråle nöjd med Pigans menyval då alla andra fick gillande ”bra” på sina beställningar.

Så var det dags för efterrätterna.”Lite piffigt så där” säger Kungen om sin dessert som bestod av friterad Cemembert med hjortronsylt, något tveksamt garnerad med persilja (?). Kungen menar även att ”det är lite tuggummi” och hävdar bestämt att han inte ätit det ”här” sedan han var ung. Till Nicke Nyfikens stora förskräckelse går det ej att få glass och kolasås till efterrätt, menyn till trots. Den tuben var helt enkelt slut och fick istället ersättas med O’Boys chokladsås, förvisso rätt så syltigt till Haggis-Inn:s försvar.

Ur godisshotsortimentet har man tyvärr slut på blåfisk men kontrar istället med en mer eller mindre klassisk Hot Shot som under stort leende hälls ner i en lätt syltamatstinn Kungamage. Övriga i panelen petar i sig en turkisk pepparshot och en Piggelin som till lukt påminner en hel del om WC-anka.

Haggis Inn är ett rätt mysigt ställe varför vi ändå gärna vill rekommendera ett besök om ni är i trakterna. Dock skulle det vara lite syltigare med några Jack Vegas-maskiner och lite lägre matpriser.